Tusse får flaska.

Våra kvällar existerar inte.
Jag sitter inne och ammar. Sambon är ute och vattnar. Från det att Grodan går och lägger sig tills dess att det är dags för oss att gå till sängs.
Just nu hatar jag det. Varje jävla kväll. Sju jävla dagar i veckan.

Jag vet att det hör de där första amningmånaderna till. Att känna att allt är jobbigt och det mesta som händer motarbetar en. Jag tyckte det var jobbigt med Grodan också, och då hade vi en mycket enklare situation. Så jag hade nog varit lika gnällig även utan gräsmatte-vattning. Då hade det varit något annat som var problemet.

Det blir bättra. Och när man väl tagit sig igenom den första tiden så undrar man vart tiden försvann, för då tycker man att den bara flög förbi. Men när man är mitt i det finns det dagar då allt känns verkligen som skit.
Men jag har i alla fall introducerat flaska till min lilla flicka. Fan, jag fattar inte alla som orkar endast amma. Och många orkar ju så länge också. Jag förstår inte hur man klarar att alltid stå beredd och aldrig kunna avlastas med att någon annan tar en matning.

Jag pumpar brösten och ger henne min egen mjölk. När mjölken inte räcker skjuter jag till med ersättning. Tusse accepterar allt. Flaska, ersättning, tutte. Hon gör ingen skillnad mellan dem. Hon verkar inte ens speciellt känslig på om det råkar vara för kallt. Grodan tog också allt men han vägrade blankt att äta något om det inte var kroppsljummet.
Att kunna ge flaska är toppen. Av så många anledningar. Dels att få lite avlastning. Kunna få sova en stund extra. Eller ha rännskita i fred. Kanske få hänga tvätten. Eller varför inte natta storebror i lugn och ro. Kanske åka till ICA och handla. UTAN BARN.

Dessutom får Sambon fina stunder med sin dotter. De sitter och myser ihop under en matstund. Hon får se att det finns andra tryggheter än bara mamma. Drar man det ytterligare ett steg så innebär flaska att man kan lämna Tusse till någon annan. Så att Sambon och jag kan få en stund tillsammans. Dit har vi inte hunnit än, men vårt förhållande skulle verkligen behöva det. Lite intim beröring. Lite knulla. Lite mysigt naket prat. Vad som helst som handlar om att vi är mer än väldigt goda och nära vänner. Fysisk kontakt. Vi behöver det. Vi förtjänar det.
Det är mitt nästa mål.

Trodde jag hade lyckats när farmor och farfar meddelade att de skulle ta Grodan en natt under helgen som var. Men då kom magsjukan till oss. Först Sambon och sen mig. Så dygnet Grodan var borta var Sambon allt annat än sugen på närhet. För det ska ju sägas, det är ju inte bara våra barn som har hindrat oss att vara intima. Alla jävla sjukdomar vi har hos oss är minst lika effektiva.

Nu är det min tur att ta över Tusse som matas. Sambon måste gå och sova. Det blev lite sömn för oss alla i natt.
Hej så länge.