men vafan då

det är ju liksom som lite mycket just nu. så den där eviga albatrossen som är min mamma har jag lite med flit försökt lägga åt sidan för ett tag, för jag måste liksom fokusera på mig och att lösa mitt. men om vi säger så här - det blir svårt när ens telefon ringer och det är en av hennes patienter sen år och dar som snokat reda på mitt nummer. och ja, det är snoka reda på, det ligger inte på hitta eller eniro.
en av hennes patienter som säger att missuppfatta inte nu, men vi är oroliga för henne.
då är det JÄVLIGT svårt att lägga det åt sidan. jag sa åt hen att ringa till biståndshandläggaren och säga samma sak som hen sa till mig. men alltså. JAG. ORKAR. INTE.

nu drar jag till västkusten och umgås med den andra sidan av släkten iallafall. med alla de små irritationsmoment det innebär.