balett.

Maken ska iväg på något galej med sina vinvänner och jag steker pannkakor och dansar småsvanarnas dans i köket. Eller ja, försöker men mina steg är inte vad de varit, och de var aldrig bra... Fruktansvärt jobbigt är det också.

Min mamma skrattade så att hon höll på att ramla omkull när jag sa att jag ville dansa balett sådär någon gång på högstadiet. Jag hade ingen koordination och var smidig som ett kylskåp. Hennes kommentar sen var "det är nog nyttigt för dig" och ja, det var det. Och helt usel var jag faktiskt inte. jag dansade väl sådär 6-7 terminer och började lite lätt med tåskor men någon riktig dansartjej blev jag inte. Som mest dansade jag nog 3 ggr i veckan. Jazz två gånger och balett 1 gång och det var vansinnigt roligt och som sagt så vältränad som jag var då har jag nog aldrig varit.


När jag flyttade till Uppsala fortsatte jag med jazzen någon termin. Tills jag blev tillsammans med maken som alltid hävdat att jag var körde med falsk marknadsföring. Han blev tillsammans med en dansartjej som sen visade sig vara en körnörd... så kan det gå.

Men, det är ganska kul att ha hållit på litegrann i halvvuxen ålder. Om inte annat kan man uppskatta balett på riktigt. Man vet att det där som ser jättelätt ut faktiskt är skitjobbigt egentligen.