Bon voyage

Tog med Bästisen på en weekendresa till franska rivieran. Tyckte vi behövde lite sol på näsan och ett avbrott i vardagen. Och det fick vi!

Vi åkte i svinottan för att hinna med flyget, rent oanständigt tidigt. Det var dimma på vägen och det tog ett tag innan jag fattade att det var utanför mina ögon det var suddigt. Men vi kom fram ordentligt och det var sol och varmt och skönt.

Vi hamnade på ett sött litet torg och åt en fantastisk brunch och sen gjorde vi stan. Nice är fint, gamla stan, Cours Saleya - en stor marknad med kryddor och blommor och allt möjligt. Vi bodde i närheten av Massena, ett stort torg nära havet och största affärsgatan. Vi var uppe på höjden ovanför hamnen oxå, man kunde ta hissen upp till en jättefin park med ett vattenfall.

Sen hann vi med en sväng till Antibes oxå, en söt liten stad med fin hamn. Vi köpte lite smått och gott på marknaden och hade picknick på några stenar nere vid havet.

Vi var i Monaco oxå, bara för att få se hur litet det var, och det var det. Vi kom till en underjordisk järnvägsstation, längst inne i under berget. När vi väl kom upp till marknivå efter rulltrappor och hissar såg vi inte en kotte. Just när vi kom dit började det duggregna och var alldeles stilla i luften. Det var nästan lite spöklikt. Massor av hus, lyxiga båtar och inte en människa.

Vi gick och gick och hittade till slut kasinot och massa tjusiga hotell, men dom släppte förstås inte in oss... Sen tog vi en buss bara för att se om det fanns nåt liv nånstans och det var ju några turister, men jag fattar inte var alla infödingar höll hus? Konstigt ställe.

Så vi åkte tillbaka till Nice och beställde in drinkar och åt musslor och drack för mycket vin och fnissade åt allt och inget.

Det påstås att vi är ett par ordentliga medelålders damer, men jag lovar att vi inte är en dag över fjorton på insidan. Vi beställde choklad-möss till efterrätt och jag tog en limoncello bara för att vad tusan, och sen vinglade vi hem till hotellet, sjungandes tvåstämmigt och jag insåg hur lycklig jag är som har en Bästis som är lika galen som jag. Det är så befriande att bara balla ur ibland!

I ett anfall av galenskap bestämde vi oss för att äta alla lokala specialiteter. Vi lyckades hitta sniglar och kanin, men grodlåren får vi ta nästa gång. Grodorna är säkert utrotningshotade så om vi väntar ett tag kanske vi slipper, tyckte Bästisen. Jag berättade inte för henne om tripes, inälvor, för jag var rädd att hon skulle ta mej på allvar ;-) Moules mariniers är i alla fall godast! Eller Moules Moliere som B sa.

Vi är fantastiskt bra på franska! Cuatre väng diss nöff! Pardong mussjöö, parle vou anglää? Ju mer vin B drack desto bättre lät det, fast jag tror inte nån förstod ett ord vi sa!

Det bästa var ändå vårt frukostställe, fem minuter från hotellet. Ett underbart fik med bord ute i solen och nybakt bröd och underbar aprikosmarmelad och sen kunde man beställa till ägg, div. pålägg, yoghurt mm. Mums! Och croissanter! Vi gick dit varje dag och till slut kände personalen igen oss.

Sista morgonen tog vi en lång promenad längs stranden och bara insöp vårsolen och känslan. Sen åkte vi hem till snålblåsten igen, men känslan finns kvar.