I morse körde jag dottern tidigt till bussen. Efter det körde jag direkt till stan för att tvätta bilen före jobbet började. Bara en bil före mig och en i tvätten. Betalade och körde och ställde mig i kö.
Efter en stund började jag fundera vilket program bilen hade, som var inne i tvätthallen. Det tog tid. Efter ytterligare en stund började jag skruva på mig. Minuterna rann undan och inget hände. Kliver ur bilen för att se om något hängt upp sig för bilen som var inne i tvätthallen. Men se, den var tom!
Frågar med undran i rösten varför han som stod före mig, inte kört in och börjat tvätta?
-Jag väntar på att avfettningsmedlet skall verka, svarar han. Men vad fan?!
-Då får du väl flytta bilen och inte blockera tvätten, så att andra kan tvätta så länge, sa jag. Men nej då, nu skulle han tvätta.
Vände bara på klacken och satte mig i bilen igen. Jisses, säger jag bara. Kul för honom att han inte hade bråttom till jobbet. Själv fick jag flänga genom stan som en halvtok och hann precis in på jobbet till åtta. Kunde inte flexa då jag hade växeln klockan åtta. Att pojken dessutom glömt att jag skulle tvätta bilen och ringde 3 gånger på mobilen (som låg i väskan i baksätet) under färden, för han trodde det hänt nåt, gjorde inte saken bättre.
Klev in på jobbet något irriterad kan jag säga.
Nu har det runnit av och jag bara skakar på huvudet. Hur är folk funtade?