Man skall inte ropa hej... men det känns faktiskt som jag har tagit mig igenom det värsta. Vi snackar sockeravvänjning! Jag tänker inte på mat och godis hela tiden utan jag håller mig till mina planerad måltider och mellanmål. Jag är inte slaviskt strikt men jag har verkligen dragit ner på kolhydraterna. Det är min grej liksom. Det där konstanta suget försvinner och jag mår så mycket bättre.... både i magen och i skallen :-)
Tog mig igenom en hel helg utan att ens tänka på att fika och moffa... då känns det som jag är en bit på väg :-)