Så här på en söndag.

Så lägger vi vecka 35 bakom oss och tar oss in i vecka 36. Nu har Grodans födelsedag kommit och gått. Kalasen är avklarade. Det tog mer kraft än jag hade trott. Eller rättare sagt, jag har mindre ork än vad jag visste om. Idag har jag varit helt slut.

Fast jag har nog någon ny infektion eller skit i kroppen. Sockret är helt åt helvete. Jag är snorig. Lite mer än vanligt gravidsnorig. Jag har sovit mest hela dagen. Sambon har visat tålamod och tagit hand om det mesta.

Men allt känns ändå helt okej. Jag känner mig lugn och harmonisk. Stor som ett hus och oerhört otymplig. Men harmonisk. För varje dag som går känner jag mig mer okej. I veckan är det tillväxtultraljud, provtagningar men framför allt förlossningsplanering med läkare. Det är en stor grej för mig. Utan att veta hur samtalet verkligen kommer gå till, så är det något viktigt för mig. Hur är det tänkt att vi ska avsluta den här graviditen om jag nu inte blir sjukare.

Grodan har varit på strålande humör. Hela förmiddagen ville han åka hem till kusinen. Hade nog tänkt ringa syrran och höra om vi skulle åka över. Men efter sovstunden var Grodan alldeles hostig och hes. Så vi har varit hemma och lekt med alla presenterna.