Jag lever i kärlek

Var hos mamma och pappa idag och åt lunch. Sen satt vi ute i solen en stund och mamma uppmuntrade mej med glada tillrop medan jag stickade på pappas tröja. Jag blev kvar hela dan.

Dom gav mej en fin present idag. En examenspresent, det är stort för dom att jag tagit min examen till slut. Det är ett armband, som pappa ärvde efter farmor. Jag minns det, hon hade alltid på sej det, en guldlänk som hon fick av farfar när pappa föddes. Det är fint, känns som att hon är med mej nu. Hon skulle oxå ha varit stolt.

När jag körde hem blev jag sådär fånigt känslosam som jag blir ibland. Det bara slog mej hur otroligt fina dom är, hur dom älskar mej och tycker jag är bäst vad jag än gör. Jag vet att det inte är självklart, jag har haft sån tur i föräldralotteriet!

Jag är så tacksam för dom, och samtidigt blir jag så orolig ibland för att dom ska bli sjuka, att det ska hända dom nåt. Kärlekens baksida...

Och sen har jag Bästisarna, min Syster i Sthlm, KV och alla andra som bryr sej om mej i alla lägen. Jag har Bonita som skriver fina Hypotexter om mej, jag har en kör full av vänner som blir glada att se mej igen när jag varit borta några gånger. Jag har kollegor på jobbet som stöttar mej när det är tufft ibland.

Jag är så lycklig, tacksam, rörd. Vad som än händer så har jag ett mjukt bo att landa i, kärlek som omger mej, en trygg plats.