Det här med arbetstid

Corns text har gett mig en spark i baken att skriva den där texten som jag gått och grunnat på en längre tid. Den där om arbetstid, arbetsmoral och att leverera vad som förväntas av en.

Ute på verket jobbade man 7.15-15.45 punkt. Möjligen kom man lite innan och åkte lite efter, vissa jobbade mycket mer och fyllde sina övertidskonton. Vissa fikade destå mer men man var där sina 8.5 timmar. För mig men en dryg timmas pendling per riktning funkade det inte, trots att min stockholmska chef sade att det var vad jag gjorde som räknades så fick jag aldrig ihop 8.5h på plats utan gick runt med konstant dåligt samvete tills jag gick ner i tid. När jag bara "behövde" vara på plats 7.5h per dag var allt lättare och jag slapp det dåliga samvetet, jag gjorde nog lika mycket i alla fall.

På nya stället har vi oreglerad arbetstid och är övertidsinlösta. Många jobbar jättemycket, några med småbarn är där några timmar mitt på dagen. Jag är på plats mellan 7 och 8 timmar per dag och får alltså inte ihop de 8h 10min per dag som jag enligt pappret ska jobba på vintertid. Detta ger mig dåligt samvete så klart trots att jag fick idel lovord på utvecklingssamtalet. Det dåliga samvetet medför att jag jämt känner att jag borde jobba, jag kollar alltid mailen några gånger per kväll och är något akut jobbar jag igenom det så klart.

Jag vet att jag borde ta till mig att chefen tycker att jag gör ett bra jobb, över förväntan och inte ha det där dåliga samvetet för att jag inte gör föreskrivet antal timmar. Att göra mer timmar på plats funkar inte i nuläget. Jag kan inte gå upp tidigare än jag gör och ändå hålla kvar någon form av livskvalitet och jag måste vanligen åka hem och hämta barnen.

En vanlig dag åker jag hemifrån 06.30 och kommer hem ca 16.45. Sen är det middag och läxor, mellan 7 och 8 småjobbar jag lite och sen lägger vi barnen.

Jag har funderat på om jag ska göra som innan och gå ner i tid för att slippa det dåliga samvetet, men då ingen annan rapporterar jobbade timmar (och jag då vill ha betalt/komp för eventuella övertimmar) så är det nästan ogörligt. Maken säger att jag ska sluta ha dåligt samvete eftersom jag ju gör vad jag ska men det är svårt, svårt när man ju helst av allt vill överprestera.