Men tjena nackspärren, din envisa gamla följeslagare! Att just du valde att göra mig sällskap sådär på torsdagseftermiddagen var ju lika oväntat som överraskande. Jag vet är du är på väg att resa vidare nu igen (tack och lov) och om vi säger såhär - du behöver ju inte komma tillbaka igen snart, om ens alls. Jag skulle till och med kunna ta det så långt som att säga att du inte ens är välkommen tillbaka, men just sådant brukar du ju inte ta hänsyn till, tyvärr.
Med vänliga hälsningar,
Mea "utbrister 'Aj!' som vartannat ord nowadays"