idag, på självaste prinsessdagen och allt, är det exakt fyra år sedan jag och mr S träffades för första gången. det var en måndagskväll, vi gick ut och åt en pizza, han sa nästan ingenting och jag tyckte efteråt att jag hade pratat sönder hela kvällen bara för att det inte skulle bli sådär pinsamt tyst. men det gick ju bra ändå till slut.
det skulle man ju vilja fira med pompa och ståt. så typiskt då att man ska sitta här på sin årsdag och ha 39 graders feber och ÄNDÅ vara tvungen att jobba, inte för att jag är så jävla oumbärlig men jag ansvarar för åtaganden som, om dom inte görs, resulterar i att företaget drabbas av dryga sanktionsavgifter. deadline imorgon, så det finns liksom inget utrymme för att göra på något annat sätt. TYVÄRR. för jag mår ju faktiskt inget vidare trots att jag är fullproppad med värktabletter. men jag har stängt in mig på mitt rum och har bara telefonkontakt med min chef som är på semester. livet känns lite orättvist ibland faktiskt.