ingen kan tvätta mig ren

Corn 2012-02-07 00:34 (3 kommentarer)
Det här att vara gift med en bonde (eller menar jag bara MAN?) - jag vet att det verkar idylliskt och jag vet att det är mångas högsta dröm men jag tycker - just nu - mest att det är svårt, gränsdragning, vad är jobb, vad är hushåll, vem tar vad? Fördelning och orättvisor och ett försök att leva jämställt och yadayada. Jamen gå ut och slakta en ko och ta hand om tusen vindfällen du, så tar jag disken och gnäller på det smuliga köksbordet. Typ?

Jag jobbar mest nuförtiden. I februari! Så tokigt. Så emot hela min konstitution. Och samtidigt så tycker jag att jag stagnerar en smula på arbetsplatsen. Men var det inte lugn och ro jag ville ha, när jag sa upp mig från mer kreativa arbetsplatsen till förmån för det här lugna stadiga? Jodå, det var det ju.
Men borde jag inte säga upp mig helt och baka kakor på heltid? Njae. Nu är det den annalkande 35-årskrisen som talar.

Apropå födelsedagar. Min äldsta! Han fyller snart tio. Precis när vi kommer hem från vår lilla charter vi snart åker på. Alltså måste jag köpa presenter till honom den här veckan. Han, stackaren, ska som SIST I KLASSEN få en mobil. Det vill säga min gamla. När jag har hämtat ut min iPhone som jag fick avi på idag (jag är både förväntansfull och skräckslagen inför att bekanta mig med den). Men något mer än en begagnad mobil med kontantkort i ska han väl få? Lego? Ett spel? Böcker?

Tioåringar - nu skulle jag vilja säga "åh, det var ju alldeles nyss han var fyra och..." - ja, och vad? Öh, jag minns knappt vad han gjorde när han var fyra, hur han pratade, hur han såg ut. Det känns ju lagom hemskt. Men jag är ju med honom i nuet, hela tiden, så då glömmer jag lätt det gamla. Man kan alltid kanske hoppas att han har glömt hur jag var som 29-åring, på samma sätt som jag inte kommer ihåg honom som fyraåring. Jag har en känsla av att jag var en värre morsa då. Nu är han i alla fall charmig, begåvad, retsam, gullig och långbent.

Nä, nu måste jag beta av nästa punkt på to do-listan: sömn.

crackgirl

Stackars sma barn som vaxer upp med mobiler, videospel, BBs och iPhones overallt. Jag fattar ju att som foralder ar det inte sa mycket annat att gora an att ge dem grejerna eftersom de annars blir sa utanfor och kanske t.o.m. retade, men jag minns ju nar jag fyllde 10 och bara ville ha ritblock, malarfarger, bocker och en hast. Kanske du kan hitta nagon bok som han gillar? Och jag tror att du var en jattebra mamma for 6 ar sedan, precis som du verkar vara nu. ;)

2012-02-07 02:38:57

Ness

Jag tror nästan att det är ännu svårare med ett lantbruk - jobbet kretsar ju på många sätt kring hemmet.

När jag var gift jobbade jag hemifrån och min man gjorde ingenting annat än att typ... administrera ägorna, i brist på ett bättre uttryck. Också för det mesta hemifrån. Vi var liksom aldrig lediga och jobbade aldrig hundraprocentigt. Det besvärade mig aldrig då, men ändå känner jag av någon anledning att jag aldrig skulle vilja ha det så igen. Kanske på grund av hur mitt äktenskap slutade? HA.

I övrigt håller jag med (chock!) @crackgirl.

2012-02-07 12:50:21

Corn

@crackgirl: Tack för att du är så snäll! Och ja, jag håller med dig om dessa barn med all teknik... Vi är ju rätt teknikvänliga hemma hos oss ändå, vi har flera tv-spel etc MEN i barnens klass verkar samtliga andra ungar ha egen tv på rummet, tv-spel på rummet, egen dator, fin telefon etc. Så har inte vi det alls, de har ingen egen dator utan får sitta vid våra UNDER TIDSBEGRÄNSNING och nu får ju alltså sonen min två år gamla telefon, ingen iPhone. Han ska få böcker! Och lego!

@Ness: jag tror att du nailed it där. Ungefär precis så är det nog och det är det som är så stressande mentalt.

2012-02-08 13:02:51


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2004-10-03
Antal texter
1 138
Övrigt
Valspråk

Jag tar ett helvete i taget.