På Specen idag

- Du är svullen i ansiktet nu, var det första min barnmorska sa när vi hade satt oss ner.
- Jaså, så det syns alltså?
- Vaddå, har du känt något?
- Nej, inte direkt. Men trycket stiger och jag har svullnat om fötterna.
- Fast fötterna är inte så farligt.
- Kanske inte. Men det har kommit bara de två senaste dagarna.
- Har du suttit en stund innan? Ska vi ta blodtrycket nu?
- Nej, kom precis. Behöver sitta en stund till. Men jag har lämnat urinprov.
- Då tar jag och kollar det först så tar vi trycket sen, sa barnmorskan och reste sig.

Jag passade på att gå på toaletten.
När jag kom tillbaka hade hon redan kommit tillbaka.
- Ska vi lyssna på bäbisen, frågade hon.
- Visst, svarade jag. Men ögonen gick till skärmen. Letade en liten stund innan jag hittade siffrorna jag sökte.
- Vad sa urinprovet, frågade jag när jag hade lagt mig på britsen.
Hon log lite skevt och sa
- Jag vill inte säga det förrän vi tagit blodtrycket.
- Det är ok. Jag såg själv. +2 läcker jag såg jag.
- Mmmm, sa hon.

Vi lyssnade på Bumpen som lät finfint. Sen tog vi trycket. 150/90. Så där ja. Here we go.
Blod och urin skickades för ytterligare prover. Barnmorskan gick och hämtade läkaren.
- Hur mår du, frågade läkaren.
- Okej.
- Trycket har gått upp ytterligare och du läcker äggvita. Som jag ser det har vi två alternativ att välja mellan idag. Antingen så kollar vi om det finns plats och så lägger vi in dig på observation och ser vart det här tar vägen. Eller så får du åka hem idag, men återkomma på .... onsdag.

Jahapp...
- Eh, då skulle jag gärna vilja åka hem idag. Jag skulle vilja få en chans att vara med och ordna upp lite på hemmafronten.
- Okej. Då gör vi så. Jag sjukskriver dig 100% från och med idag. Jag sjukskriver dig en månad till att börja med. Så hoppas vi att du fortfarande är gravid om 4 veckor. Då förlänger jag sjukskrivningen. Men du måste hålla koll om du känner dig konstig. Du får inte vänta med att komma in om du skulle få några symptom. Tänk inte "Det är nog inget viktigt". Åk in om du känner dig minsta konstig. Det är hög risk att du får havandeskapsförgiftning den här gången också.

Sjukintyget talar lika tydligt. "Begynnande havandeskapsförgiftning med sannorlik inläggning relativt snart" står det där.
Så imorgon åker jag nog till jobbet och packar ihop mina grejer. Ikväll packar jag väskan med lite kläder till mig. Så ska jag öppna lådan med Grodans bäbiskläder och plocka fram några och lägga i en liten väska som Sambon kan ta med sig när det så småningom blir dags för det.

- Men det började senare den här gången, säger mamma oroligt.
- Det beror på hur det här slutar, svarar jag. Ska Bumpen födas i v33+0 precis som Grodan gjorde så är det inte förrän nästa fredag. Går det fortare än så den här gången så kommer hon tidigare än Grodan. Håller sjukdomen samma hastighet som förra gången så kanske vi klarar oss längre.
- Jag trodde du redan hade passerat Grodans födelseveckan, sa mamma.
- Nej. Nästan två veckor kvar tills dess.

v31+2
Då är inte lungorna klara. För det behöver vi v32 också. Förra gången fick jag spruta för att snabba på utvecklingen. I fall att de skulle få plocka Grodan snabbt.
v31+2
Inte än. Jag ber. Inte än. Jag vill komma förbi v32 med lite marginal. Snälla. Kan inte Bumpen få bo kvar i mig lite längre än Grodan fick.

Vi kan väl få komma förbi Grodans 2 årsdag. Den är inte så långt borta. Jag som skulle ha kalas med en blå tårta format som hans tuff-tuff. (Brio-tåget han fick av moster i julklapp)

Och när känner man sig konstig. Är den där lätt pulsande huvudvärken jag har i tinningen jsut nu att känna sig konstig? Eller har det bara att göra med att jag har grinat i bilen hem?
Några veckor till. Allt jag ber om. Några veckor till.