Nä så enkelt är det inte

Det var mycket viktprat på jobbet i veckan då typ alla på huvudkontoret går på GI och vi hade en amerikanska på plats som hade gått ner massa och försökte gå ner etc etc.

Under en lunch så säger en av cheferna att det är så jobbigt att lyssna på en tjej på jobbet som KONSTANT klagar på att hon är tjock men VEM är det som alltid har godispåsen på bordet och bakar kakor etc? Hon kunde inte förstå att om man var så olycklig så var det väl bara att sluta äta??

Ehhh jag brukar inte säga så mycket om sånt på jobbet utan jag är tyst men jag kunde inte. Jag kunde inte riktigt formulera det jag tänkte men amerikanskan gjorde det åt mig. hon sa "hon vet redan själv att det hon gör är fel och hon straffar sig själv med att konstant påpeka att hon är tjock så att ni inte behöver göra det åt henne. Hon vet att det är dumt att proppa i sig och vill inte att ni skall säga det åt henne så därför är hon hård mot sig själv".

Yup och sånt förstår man nog bara om man är överviktig och hamnar i såna där blackouter där man bara äter fast man VET :-(. Vidare gick chefen vidare och pratade om sin dotter som är lite överviktig "men det gjorde inget för hon var en sån glad tjej med massa vänner, pojkvän och var alltid glad och positiv och med en fantasisk personlighet".

Yup vem får inte höra det jämt? Man MÅSTE ju vara trevlig och glad om man inte är skitsnygg! Jag tror inte alls hennes dotter är lycklig... eller snarare jag vet att hon inte är det.

Inget ont om min chef - hon är supergullig och menade verkligen inget illa utan vi bara ventilerade. Men hon förstår inte.

Håhåjaja... bara ventilerar lite tankar så här på fredagkvällen ;-)