okänt territorium

försöka jonglera jobb och privatliv, alltså. hur fan gör folk? hemmet är ett kaos av icke uppackade grejer, grejer som måste tvättas, grejer som måste torkas av byggdamm ifrån. jobbet är tusen grejer samtidigt. och mitt i alltihop ringer jag mamma för att försöka komma till ett samförstånd om att vi - hon - behöver hjälp. av någon som inte är hennes barn. och ringer kommunen för att återigen prata med den biståndshandläggare som jag pratade med redan förra veckan. nu är en träff bokad. jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig, hur det går till. jag bara ringer och pratar och fixar och donar. är vuxen. så vuxen att jag måste ta hand om och tala vuxet till min mamma.