enkelspårig

det är mycket att klockan sniiiiiiglar sig fram just nu. är det bara onsdag i dag? tar den här veckan aldrig slut? och samtidigt går tiden i 190 och jag hinner inte med något av extraknäcken fast måste ändå. och hela tiden: lägenheten. efter månader av stambyte och torkande och renovering är det bara det allra sista kvar. jag tänker inte på mycket annat. än att samordna hantverkare, leveranser, vara hemma och öppna, bestämma tapeter... i-landsproblem, jag vet, men jag vill bara att det ska vara klart. nu.