Julaftons morgon

Som jag längtat! Och inte för att det är jul, utan för att jag äntligen är ledig. Veckan har varit en lång kapplöpning med allt som skulle hinnas med. Och visst kan jag lämna jobb ogjort, hinner man inte, så hinner man inte. Fast vissa saker går inte att lämna och om man vet att det renderar i sms och telefonsamtal från jobbet med frågan - hur gör jag här? Ja, då lägger man in en växel till och försöker göra det själv. Vilket resulterade i en blixtrande aura förebådande ett migränanfall. Svalde tabletter och kaffe och in på en mörk toalett. Andas, andas och slappna av. Jo, det gav med sig lite så jag kunde fortsätta jobba.
Med endast en halvtimmes övertid blev jag färdig. Jobbet är roligt, men fan vad stressande det är ibland.

I torsdags var jag hos endokrin. Alla vanliga prover såg bra ut, utom ett hormonprov. Fast hon visste inte om det kunde bli så på grund av min operation och medicinering av den, så hon skulle återkomma. Sen klämde och lyssnade hon både här och där. Beställde lite fler undersökningar och tryckte en bunt provremisser i handen. Ingen quick fix här inte. Fast det visste jag nog redan.

Igår kväll blev det inte mycket mer gjort än att vi drack glögg och griljerade skinkan. Skinksmörgås med öl på lilljulafton, den traditionen höll vi på i alla fall :)

Så idag får vi pynta färdigt och klä granen på förmiddagen istället. Och slå in de sista julklapparna. Barnen kommer inte förrän annandan, så det känns inte som någon panik. Fast till Kalle ska vi vara klara.

Önskar er alla en lugn och skön jul!