Ok detta blir ett körnördigt inlägg. Jag varnar för det. Sen blir det ett inlägg om mina barn, jag varnar för detta med.
När jag var barn ansåg jag att jag inte kunde sjunga. jag kom inte upp, jag fick ont i halsen av att sjunga toner över c, och alla låtar i skolan gjorde nästan detta. När jag gick i 9an, tror jag att det var, kanske 1an på gymnasiet. Hade jag en bra pianolärare. Hon gav även sånglektioner och en gång provade jag... Hon lärde mig att sjunga med huvudklang, vilket jag tidigare trodde var "fusk". Efter denna aha upplevelse insåg jag att jag kunde sjunga och nu kan jag till och med fuska som sopran om det skulle behövas.
Nu till barnet. MissT sjunger bra, hon är tonsäker och duktig men väljer oftast att pressa sig upp till d och e istället för att gå över i huvudklang. Jag försöker förklara att hon inte ska pressa utan lägga om rösten istället, vilket hon inte förstår alls. Jag försöker förklara, sjunga "opera", sjunga "i näsan" mm. Efter diskussioner med min körledare igår har jag insett att det är popmusikens fel... alla dessa "barnstjärnor" som ylar i hög bröströst.
MissT lider inte ännu, även om hon blir bra hes under långa sångpass (hon är dessutom inställd på att bli alt) men jag tror att det skulle vara lättare för henne om hon fick till huvudklangssången. Om jag bara kan komma på hur man lär ut det.