Alltså, det var ju en himla tur att jag slutade med p-pillren i somras för annars hade mitt humör aldrig överlevet detta... (Funderar på att skriva mer om mitt nya humör också, post-p-piller - adjö ligga i fosterställning och hulkgråta ett par dagar i månaden - men som sagt, mer om detta vid ett annat tillfälle.) Ja, vadan detta humör, tänker ni kanske. Jo, mitt humör har som sagt blivit mycket bättre och mer stabilt och det är tur, för en av mina kollegor har gått in i århundradets klagotillstånd och klagar på ALLT (som har med jobbet att göra). Allt är fel, det görs på fel sätt, hen hinner inget och så vidare och så vidare. Suck. Dock är kollegan i fråga dessutom motsträvigt inställd mot att själv förändra något (förutom att försöka bli av med arbetsuppgifter - detta sker heller inte konkret utan mer i form av klagomål som oftast riktas mot mig - alltså inte MOT mig, men jag är den som får ta del av dem, om vi säger så). Suck igen. Och det här med att man inte hinner något, nej, man gör väl inte det om 50 procent av ens arbetstid går åt till att klaga över att man inte hinner något. Och det är klart som FAN att man har mycket e-post om man haft semester i typ 4 dagar. Suck, en tredje gång. Jag försöker hålla god min och så, men jag känner att jag påverkas. Just nu ska julledigheten bli ett skönt avbrott från denna klagomurens högborg. Och det ska ju bli allmänt skönt med julledighet också, såklart.
Så är det.
Och så var jag och tog lite blodprov imorse, och eftersom jag tyvärr är "Mea med de osynliga och undfallande blodkärlen" blev det en lite utdragen historia som slutade med att jag fick säga till om att få ligga ner under provtagningen (efter tre misslyckade stick) eftersom mitt blodprovstålamod inte är så långt (jag brukar svimma); men jag satt i alla fall på en stol under de tre första sticken, alltid något. Och sedan knaprade jag druvsocker innan jag släpptes ut från hälsocentralen igen. Roligare måndagsmorgon/-förmiddag kan man ju ha, men som sagt - jag känner mig rätt OK ändå, på det stora hela.