Cyklade hem i mörker och duggregn. Väldigt blött! Mer november än så här blir det väl inte. Men jag kämpar på.
KV är kvar här och kokar te åt mej, men lilla Voffan har åkt hem till sej. Här är tomt utan hennes tassande och ingen liten nos som buffar och vill ha klapp. Hon har dock lämnat små minnen efter sej - fullt med päls i soffan.
Planerar ett litet kalas nästa vecka för att jaga mörkret på flykten med lite trevligt sällskap. Jag orkar inte, men just därför måste jag orka, för att det ska hända nåt roligt som ger lite kraft.
Nu ska jag ner i källaren och hämta upp adventsljusstakar. Ljus, ljus, ljus - för att övervinna dysterheten.