Livet, livet

Det är mycket nu. Voffan och KV håller mej sällskap och det är jättemysigt, men jag måste ju hinna jobba oxå. Kan jag inte få vara ledig och bara vara några veckor?!

Migränanfall i natt. Men Ipren och KVs magiska händer fick fason på mej såpass att jag kunnat jobba och det var ju bra. Nu har jag landat hemma med en duns och tänker inte resa mej ur soffan mer ikväll.

Det är väl konstigt. Jag klagar på att livet är för tomt, och sen när det fyller på sej och blir trevligt så blir jag stressad. Jag vill så mycket mer än jag orkar, det är problemet.