En dag får vi fika

Idag pratade jag med min gamla libanesiska kärlek på telefon. Minns inte när vi senast pratade på telefon. För några år sen kanske? Det är inget vi gör speciellt ofta. Vi skickar relativt meningslösa SMS fram och tillbaka och har gjort så sen 2002. Men det är ändå vår grej. Våra SMS där vi bara checkar att allt är ok utan att gå in på detaljer.

Men då och då så tar någon utav oss tid att ringa eller sätta sig ner och skriva ett lite längre email och varje gång det sker tänker jag
"Åh så roligt, varför gör vi inte det här oftare?"

Det var precis samma sak den här gången. Det är alltid lika roligt att få lite mer info än de korta SMSen.

Det har gått så många år nu. Ändå är han sparad under kategorin "Mina stora kärlekar" och eftersom vi sällan uppdateras så blir jag alltid lika förvånad hur han förvisso en gång var en riktig drog till kärlek men nu är det bara en gammal vänskap och så totalt befriad från kärlekskänslor.

Det får mig att undra hur det skulle vara att träffas. Det har vi inte gjort sen 2003.
Det är mycket vatten som flytit under broarna sen dess.
Men det är en önskan jag har. Att en gång få ta den där fikan som vi pratat om via SMS i många år nu.
I ganska många år stod jag fullt beredd att flyga vart som helst i Europa bara för den enda kopp kaffkoppen.

En dag. En dag krockar våra vägar och vi får sitta ner och prata lite över en kopp te och en kopp kaffe. En dag. För vi har till tidens ände på oss.