I frustration över att inte kunna göra nåt åt idioter i min och vänners närvaro fantiserar jag emellanåt ihop grymma sätt att bli av med dem. Med en särskilt idiotisk idiot började det med att helt enkelt sänka honom i hamnen, men utvecklades allt eftersom till att involvera blodtörstiga hundar, långsam styckning med osthyvel och jag vet inte vad. Min senaste idé går ut på att klä ut honom till ett militärt mål och skicka honom till Irak. Vore jag allvarlig skulle jag nog bli lite rädd för mig själv, men NÅT måste man väl göra för att bli av med sina inre aggressioner?
Min psykolog menar att det barn eller vuxen som inte vågar döda sina ovänner (eller föräldrar för den delen) i fantasin mår mycket sämre än dem som faktsikt vågar. Hatar man någon och sväljer ner det så förnekar man sina känslor och så sätter det sig kroppen eller tar sig andra uttryck istället. Så döda på bara. Döda dem med sirap och rödmyror och låt din mage slippa Losec och Alvedon :-) *kram*
2003-03-31 18:04:04
Fetpärlan
Kicki! Tack tack tack tack tack! jag hittade mina texter! :-D P.S Jag hade faktiskt inte ens brytt mig om att fråga sysoparna om det var möjligt att hitta dom eftersom jag tog för givet att de var putsväck! Men du visste du..:)
2003-03-31 18:32:21
Lisasan
Haha, det påminner mig om när jag var liten... jag hade en klasskompis som jag tyckte var löjligt dryg och elak, och jag brukade fantisera om att jag styckade henne. Först band jag fast henne på en brits, och sedan var det fram med kniven! Och lida skulle hon ju, så det var inga snabba snitt... :-)