Kräver jag för mycket?

Har upptäckt att mitt tålamod med bullshit har minskat. Kanske har det med åren att göra? Att jag blivit mer klar över mina egna ståndpunkter och värderingar?

När jag var yngre tyckte jag ibland att äldre kollegor var lite petnoga med detaljer och barska i tonen. Funderar på om mina yngre kollegor börjar uppfatta mej så nu? Själv känner jag mej inte alls sån, men jag ser ju mej själv bara inifrån.

När jag har möten med kunder ser jag till att vara förberedd och ha med mej rätt material, ha tänkt igenom dagen och stämt av allt jag kan förutse. Om någon ber mej komma lite tidigare och ställa i ordning ser jag det som en självklarhet. Om jag bokar ett möte ser jag till att dyka upp i tid och om jag får förhinder meddelar jag det så snart jag kan.

För mej är det här självklart, men jag inser att det inte alls är det för flera av mina kollegor. Det gäller inte unga nyanställda utan erfarenhet, utan kollegor som är äldre och på samma utbildningsnivå som jag eller t o m högre.

En del av dem verkar bara tänka på sin egen bekvämlighet, sina egna fördelar i olika situationer, hur de ska kunna lämpa över sina uppgifter på någon annan och gärna få beröm för någon annans jobb.

Själv är jag så hårt fostrad i kundservice-tänkande och kvalitet. Ett företag överlever inte om det inte har nöjda kunder. För att kunden ska bli nöjd måste man göra ett bra jobb. Men ibland är det svårt att göra ett bra jobb själv när kollegorna inte ställer upp och inte alls förstår varför de skulle göra det.

Deras slapphet drabbar mej också. Jag får täcka upp och släta över mot kunden eller strunta i det och se hur delar av mitt jobb också misslyckas.

Är det bara jag som är petnoga och krävande? Eller är mina kollegor fega smitare? Och hur kan jag ta upp det utan att det slår tillbaka mot mej själv - det är ju lättare för dem att tycka att jag är jobbig än att ta itu med sina egna problem. Att ta kritik är inget de gör frivilligt...