Andningspaus

Var i storstan i helgen och blev ompysslad av KV och min syster och barnen.

Syster och jag tog en promenad och jag gnällde ur mej om allt elände och hon lyssnade snällt. Men som kom barnen cyklande, med en kusin dessutom, och sen var det bara glädje och skoj och då hade jag inte tid att grubbla längre. Så befriande!

Dagen efter tog KV och jag ut alla barnen på promenad i stan, vi tog en fika och gick runt och småfrös genom Gamla stan i mörka kvällen och det var riktigt mysigt.

Jag inser att jag vet vad jag behöver och jag har vänner omkring mej som både kan och vill stötta upp mej. Det gäller bara att boka in dom där bra sakerna som får mej att må bra - INNAN jag tappar sugen och inte orkar.