suspended animation

ja, det händer ju inte så mycket mellan varven. känns det som. en går upp på morgonen, åker till jobbet, sitter där och liksom underpresterar och trivs inte helt, tränar, åker till det tillfälliga hemmet, hinner inte göra så mycket alls, går och lägger sig, går upp och börjar om.

mellan varven tänker jag på mamma. nej, jag ser ingen ljusning i situationen. och mängden energi det krävs att försöka hålla projekt "rensa upp" i gång är...ofattbar. det är inte direkt så att jag har kraft i övermått den här årstiden i vanliga fall, det är knappast bättre nu. men vad göra annat än det gamla vanliga? fortsätta gå. ett steg i taget. inte sätta sig ner och ge upp.