vara vuxen åt vuxna

nåt är inte som det ska med min mamma. visst har hon alltid varit lite sin egen, men det har ju inte direkt lättats av med åren. sen hon skilde sig från min pappa för närmare 20 år sen har hon bott i två olika lägenheter. den senaste, en bostadsrätt på 3 rum och kök har hon bott i i kanske fem år. de senaste tre på egen hand, efter att hennes partner dött. vad är då problemet? problemet är att hon kan inte städa. hennes lägenhet är så äcklig att det trotsar all beskrivning. och hur vi än har försökt, mina systrar och jag, har vi inte fått hjälpa till. eller ja, min syster och jag, den tredje är väl inte riktigt med på det här tåget. eller nåt tåg alls.

men med lite utpressning har vi äntligen fått henne att gå med på att hon behöver hjälp. och jag och syster gjorde ett första varv igår. på ungefär tre timmar lyckades vi se golvet i hallen. det gjorde vi inte när vi kom. tre timmar. minsta rummet. jag var helt färdig när jag kom hem, kanske inte av den fysiska ansträngningen, men den psykiska anspänningen i sammanhanget ska heller inte föraktas.

jag kommer återkomma i frågan. men just nu måste det processas lite till. jag återkommer i frågan.