Lillebror del sjuttonhundrafemtioåtta

Ja, så har jag då varit på återbesök hos veterinären igår kväll. Spenderat 2 timmar och en femhundring för att konstatera att de kan inte göra mer, utan behöver remittera vidare. Journalen är skickad till en neurologspecialist vid Helsingborgs djursjukhus.

På förmiddagen idag ringde en kordinator och hon kunde givetvis inte svara på mina frågor (vilket jag naturligtvis förstod). Alltså bokade jag en tid till neurologen. I början på november ska vi få åka dit och få honom utvärderad.

Jag har två, nä tre saker jag vill ha reda på.
A- Varför kan han inte gå ordentligt?
B- Varför får han krampanfall?
C- Går det att göra något åt detta, bota?

Alternativ I = Han behålls och de gör en MR-röntgen av hela honom för att eventuellt hitta något. Hjärntumör? Epeleptiska anfall vet vi ju redan att han har, men beror de på en tumör, anaplasma eller riktig epelepsi? Och vad finns att göra då?

Alternativ II = Stoppa vidare undersökningar och han får somna in för gott.

När avgör man när det är dags att sätta stopp?
När är det dags att sluta ta blodprov, antibiotika kurer, operera och ge lugnande för att göra undersökningar? Saker som till dags datum inte hjälpt speciellt mycket känns det som.

Han är rätt glad och hyfsat pigg för det mesta. Han äter bra (läs som en häst efter kastrationen) men kan inte gå en ordentlig promenad och han har sina anfall.

Min största skräck just nu är att jag kommer hem och hittar honom efter ett anfall, antingen död eller illa skadad. Han får panik blir rädd och aggressiv när han får sina anfall. Han springer runt och försöker undkomma det som händer. Vad jag vet och har sett, har han aldrig haft ett anfall själv hemma. (Han kräker, så det borde lämnat spår)

Det handlar inte om pengar. Det handlar om vad som är bäst för honom.

Hur vet man vad som är bäst för honom?

Om det var ditt djur, vad hade du gjort?