Jaha. Ikväll ska jag träna igen för första gången sedan slutet av maj. Känns i och för sig rätt kul med tanke på att det är ett pass jag ska på. Gymmet däremot känner jag inget sug efter. Alls. Kanske det kommer sedan?
Och sedan har jag haft århundradets pms-helg. Först igår kände jag mig någorlunda normal. Saker jag gjort under min pms-helg:
- Bett pojkvännen dra åt helvete
- Legat på soffan i timmar och storgråtit utan uppenbar anledning
- Irriterat mig på människor i allmänhet
- Kört road rage med kundvagn inne på ICA Maxi
- Haft allvarliga funderingar angående meningen med livet
- Kastat allehanda saker i golvet i ren frustration (en deodorant strök med och finns nu inte längre)
Jaa. Man kan ju hoppas att dessa symptom försvinner eller mildras för annars vet jag inte vad jag gör. Det är lätt att sitta här och nu och raljera över det hela när pms:en inte är som värst. Men helt seriöst tror jag att jag måste söka hjälp om det inte försvinner. Det är väl inte meningen att man ska gå omkring och önska att man vore död ungefär en gång i månaden?