Att landa en jumbojet

Har semester och känner att dagarna bara rinner iväg utan att jag gör nåt särskilt. Och så försöker jag få min dumma skalle att fatta att det är just det som ÄR semester.

Åkte till stan några dagar och lät KV pyssla om mej. Orkade inte göra så mycket, jag känner nu hur ofantligt trött jag är efter allt jobb och plugg hela våren.

Jag har levt så uppe i huvudet och gått på ren vilja så länge och nu måste jag ner och landa i fötterna igen.

Vi gick från Slussen genom Gamla stan och sen Drottinggatan upp och över Kungsan hem och det var för mycket folk och intryck och huvudet kunde bara inte ta in och det slutade med att jag triggade helt snett på en kommentar från KV och grät av ren trötthet. Det är nåt som inte stämmer med mej!

Sen har mina första semesterveckor varit väldigt sociala - fullt upp med vänner hemma, jättekul men intensivt oxå. Det är tomt och tråkigt att vara ensam nu, men förmodligen behöver jag landa.

Så nu sitter jag här ensam och försöker göra ingenting och bara vara. Får väl se hur det går...