Det kändes märkligt att gå från jobbet i eftermiddags, jag var nästan lite nervös. Ingen ska vara där på en månad (okej, nu ljög jag, jag måste åka dit en gång och kontera fakturor...), vad har jag glömt?
Och att säga till finaste, tajtaste, kollegan: "Vi ses om en månad" var VÄLDIGT konstigt. Det kanske behövs, men damn, hon är väl egentligen den enda kompis jag har här i krokarna. Men vi jobbar ihop, så nära och hela tiden, att jag antar att vi kan behöva en månad ifrån varandra.
Fast vi kom överens om att vi helt enkelt får messa när det känns för konstigt.
Sambon är på hårdrockskonsert, och jag köpte en liten flaska rosévin och försöker kännna att jag har semester. Och att jag inte kommer komma hem från jobbet igen förrän om exakt en månad.