Ryggvärk, ångestmoln och annat

Sedan i fredags har jag svinont i övre delen av ryggen. Typ övre delen av lungorna. Jag vet inte varför, men det finns en drös teorier. Antingen var det hårdbromsningen på förra veckans lektion... jag skulle visa att jag kunde bromsa, och vi snackar fete-mega-broms. Jag ställde mig på pedalen och läraren blev överförtjust. Men i 50km/h kan det ju påverka kroppen hur bra bältad man än är. Annars kan det bero på allt bärande på lillfröken. Och allt lyftande. Eller så kan det ha med helgens långa matlagning att göra. Eller att jag sover illa för att lillan vill bli matad, och när jag matar har jag världens sämsta liggställning, i alla fall för ryggen. Fast lillan blir ju mätt så så illa borde det ju inte vara. Och alternativen är få, om ens några.

I alla fall ledde den här ryggvärken till att jag får knapra mer fete-piller än vad jag brukar, mer kodein och skit. Och jag har svårt att andas, så en liten skräck är om det skulle vara lungorna som jävlas igen. Det är ju inte första gången, och värk som sitter i ryggen är svår att lokalisera närmare, men visst finns risken att det är från lungorna skiten kommer. Så jag ringde och beställde läkartid i morse. Jäkla krångel...

Först fick jag veta att ja det finns ju en jourtid i morgon men den kan du inte få. Nähä? Nej för den får minsann inte bokas förrän i morgon. Jaha? Så letade hon lite till, och hittade så en tid på torsdag. Tack för det. Sen upplyste hon mig om att jag ju kan vända mig till vårdcentralen också, varpå jag upplyste sköterskan om att så får inte en specialistmottagning göra (såvida det inte uppenbart handlar om något som inte tillhör just den specialiten), varpå hon meddelade att hon gärna gav mig numret till chefen så kunde jag ringa själv och diskutera saken. Vafan liksom. Jag fick min tid, och jag nöjer mig med det, men jag tycker fan inte att man ska behöva käfta om huruvida vårdcentralen är ett alternativ eller ej.

På andra fronter händer inte mycket, jobbet är spikat och klart men inga papper skrivna. Så jag ringde min blivande chef och kollade läget, men kvarnarna mal långsamt i landstinget och mina papper var inte klara ännu. Så hon hör av sig. Vill jag börja tidigare går det att ordna, och det är ju tacksamt. Värst är att jag har sån ångest för hur det ska gå att börja jobba i höst. Vi har blivit lovade dagisplats, men inskolningen vet man ju inte hur den går. Och visst vill jag jobba, jag måste liksom komma ut och träffa folk innan jag blir helt överväxt av mossa, men gå från sjukskrivning/gravledigt/mammaledigt till heltidsjobb på ett bräde kan bli lite tufft. Men jag vill ju, så jag hoppas viljan ger mig en skjuts när det väl behövs.

Så ett annat ämne (det blir långt idag)... jag har rensat bland en del gamla kassar/kartonger/lådor med sparat "skräp" som stått förvarat i en lånad garderob. Man kan väl säga att det var moln av damm och ångest som mötte mig när jag öppnade låda efter låda. Gamla pojkvännens många och långa brev fyllda med ångest ångest och åter ångest. Och så lite hot. Bilder, där han poserar med sin ångest och försöker se sådär coolt ångestladdad ut. Fast jag vet ju att han hade ännu mer ångest än han lyckades visa på bilderna. Patetiskt, så här i efterhand. Och tragiskt. Jag slängde i alla fall brev efter brev och bok efter bok och tidningar och gammal skit. Men det värsta samlade jag ihop i en kasse och bar hem. Jag ville inte ens slänga ångestmolnet just där och då utan gå igenom det igen och verkligen säkerställa att det blir slängt. Om möjligt kanske jag till och med eldar upp det. Själv. Så jag vet att det blir gjort! Och nu efter att ha gått igenom den gamla garderoben känns det som det är läge att börja röja här hemma. Det börjar likna ett skrotupplag på sina håll. Jag önskar jag kunde få barnvakt på heltid i en vecka eller så, och ladda upp med mängder med säckar och lådor, och sedan bara gå igenom och röja i allt gammalt. Slänga och slänga, skänka bort användbart, sälja om det finns något av värde (haha, som om...). Det skulle behövas.

Nu, värker ryggen så in i helvete, så jag måste ta en till tablett. Tur att sambon hämtade ut ett storpack Panocod till mig igår.