Altan och lite Groda

Det är dåliga Hypotider just nu i mitt liv. Jag sitter aldrig framför datorn numera. Eller jo, jag sitter ju framför datorn på jobbet. Men där kan jag inte längre Hypodea mig. Inte ens korta saker.
Dels för att jag inte har tiden. Och dels för att jag nu sitter så att vem som helst kan gå förbi och se vad jag gör. Och jag vill verkligen inte att någon ska se mitt Hypo.

Hemma tar jag nästan aldrig fram datorn längre. Tror det beror på sommaren. Och tröttheten. Vi gör så himla mycket hela tiden att varje kväll är att krascha i soffan innan vi kryper ner i sängen.
Sånt är livet just nu. Och det får man ta. Men jag kan inte säga att det är skitkul. Vi ses jämt men har inget gemensamt liv. Vi håller hela tiden på.

Igår satte Sambon och Farfar dit den sista trallen. Nu är vårt hav till altan klar. Eller ja, TRALLEN är klar. Sen finns det ju en del finlir kvar. Men nu går altanen att använda. Så det måste jag säga är en stor bit på plats.
Fast Sambon säger att vi får inte ta fram skumpan än. Det är ett gäng skruvar kvar som ska skurvas ner i trallen. SEN ska vi få skåla. Han hade tänkt att få det gjort idag, men somnade i soffan istället.
*skrattar* Vi är verkligen så långt ifrån rock'n roll man kan komma. Vi är på hela taget skittrista.

Grodan gör framsteg han med. Han är dessutom inte i närheten av skittrist. Han är riktigt kul just nu. Han har börjat förstå mycket mer vad vi säger och genast blir det ett mycket bättre samspel oss emellan. Vi skrattar och leker. Gör miner och skojar. Han fattar skoj. Det händer så himla mycket med honom just nu. Helt plötsligt så kan han bara en massa saker.
Igår bjöd vi Farmor och Farfar på pytt-i-panna. Grodan satt till bords. Fick lite kex och majs eftersom Farmor alldeles nyligen gett honom mat. Men icke. Han ville ha pytt. Så han fick lite pytt i sin tallrik och en sked i handen. Och medan vi andra åt och samtalade började ungen sleva i sig pytt. Hans teknik var väl kanske lite märklig. Men till skillnad från bara dagen innan så var inte skeden en leksak längre. Och även om han inte gjorde helt rätt så misslyckades han inte heller. Han fick i sig mat. Hittade på egna lösningar. De såg lite olika ut, men de funkade rätt bra. När middagen var slut hade han ätit rätt mycket pytt och det var inte en hel massa i haklappen.
Så märkligt. Grodan har fått en sked medan han matas i flera veckor nu. Och bara så där så börjar han sleva i sig. Mitt framför ögonen på oss. Det var en sån tydlig förändring och framgång. Jätteroligt att se.