I fredags åkte jag till en gammal god vän som bor långt ute på landet. Sen satt jag framför hennes vedspis och värmde tårna och bara kände hur stressen släppte taget om mej, sakta men säkert. Vi pratade om allt och inget, röjde ur en lada och en vind, åt god mat och drack lite vin, såg på Rallybrudar och åt choklad. Det var PRECIS vad en trött student behövde!
Idag firade jag mor, med en bukett rabarber som jag hämtade bakom Bästisens hönshus.
Nu är jag trött, men sådär skönt trött som man blir när stressen släpper. Jag har ett visst hopp om att bli som folk igen, om ett tag.