mina barn och andras ungar...

Jag är ingen barnkär människa, har nog aldrig varit det. Mina barn tycker jag givetvis om men andra barn...

Jag kan ibland tycka att det är kul när barnen har kompisar här men uppskattar vanligen mer när mina barn är iväg och leker, vilket säkert gör mig till en hemsk människa.
Sen finns det ju vissa barn som är lättare att ha och göra med. Ts bästis E är inte betungande alls att ha här. De leker bra, går sällan över styr och låter oftast G vara med också. Sen har vi Gs bästis D. D är ett busfrö av rang, liten söt tjej som hittar på hyss hela tiden, dessutom bara fnittrar hon när man säger till. Hon och G har superkul tillsammans men huset blir alltid uppochner vänt och de gör alltid något de inte får.

Idag var Ts kompis M här och lekte en timma sen kom de på att T skulle sova över hos M, vilket Ms mamma gick med på på stört. Jag blir så imponerad av dessa människor. Om situationen vore den omvända, att M skulle sova över här, skulle jag behöva samla kraft och tålamod länge innan.

Jag inser att jag är en dålig person som borde se mer positivt på att barnen har kompisar som de tycker om att vara med. Jag borde nog tycka att det är kul med lek och stoj omkring mig. Åtminstone ibland, om inte annat för att låta de andra föräldrarna vila upp sig en stund...