Ett litet barn

Jag är hemma hos mina vänner... de skall flytta till USA om två veckor. Alla deras vänner är där.. det betyder alltså en hel DRÖS med barn mellan 1 -7 år. Jag står i dörröppningen in till lekrummet och småpratar med en gammal bekant. Plötsligt lyser ett barn upp och springer genom alla leksaker och myllret av ungar. Hon springer rakt fram till mig och hoppar upp i min famn... sen blir ho blyg och tittar bort. Älskade brorsdotter - hon är så fin i sin Helly Kitty tröja hon fick av mig igår. Åhhh den känslan är obetalbar. Sen var det bara jag som gällde hela eftermiddagen. Jag skulle hälpa henne med fika, jag skulle hjälpa henne på toaletten (hon är fyra), jag skulle sitta brevid och rita. Den kärleken man känner går inte att mäta i ord. Hur skall det då inte kännas om man har ett eget barn?

Ett enda ynka litet barn skulle jag väl kunna få? Jag skulle vara en BRA mamma. Jag vill HA!!!

Over and out!