För 13år sen eller nåt visste min dåvarande pojkvän inte vad han skulle ge mig i julklapp, så jag fick en stor blå mjukdjurshund. Den har, trots att den fortfarande inte heter annat än Blå hunden, sen dess bott i min säng.
Lars första reaktion på den när jag flyttade in var ett något uppgivet och förvånat "Det ligger en HUND i min säng?" - han var inte alls nöjd med att sängen ockuperades av annat än kuddar (de blev oxå fler så klart). Från den inställningen har han dock kommit att tycka minst lika mycket om Blå hunden som jag. Igår kväll låg jag i soffan och läste och han satt och tittade på TV och när jag tittade upp såg jag honom sitta och krama Blå hunden. Han var så SÖT, och blev så KÄR i honom - sådär att alla bägarna bara rinner över och man inte vet var man ska ta vägen.