... vara positiv, så kan jag konstatera att jag inte har brutit armar och ben av mej. Det är bra.
För idag var det -1 och underkylt regn som skapade en glaserad ishinna över allting. När jag hoppade ur bilen försvann fötterna under mej och jag hängde i krokig arm i ratten och sprattlade vilt.
Man kan ju tro att jag borde fattat att det var halt och gått vidare lite försiktigt, men icke! Fem meter längre fram gör jag ett magplask! Kryper fram till väggen, reser mej och går de återstående stegen fram till ytterdörren.
Att jag klarade mej med en vrickad fot och ömma handleder är ett smärre mirakel!
Plättar och sylt och lite trevligt sällskap senare känns det riktigt bra. Och sen såg jag en förfärligt spännande film med KV, bara en chat bort. Denzel Washington är en snosing!