Aldrig får man vara riktigt glad.
Jag vet inte hur mycket jag skrivit om det här, men historien är i korthet denna:
Vi bjöd på hus, vi vann budgivning, besiktningsmannen sa: allt är schysst, bra hus! ja, förutom att det luktar mögel då. Vi gjorde vidare utredning som rekommenderade ett syllbyte (som skulle gjorts på 90-talet, men de gjorde bara halva jobbet då). Vi lyckades få säljaren att gå med på att stå för det, samt att sänka priset med 25000.
Huset blev vårt - och vi känner fortfarande lukt (vi har lärt oss hur det luktar nu, ungefär). Vi var inte helt säkra dock så vi tog dit besiktningsmannen igen (som skulle ha besiktigat syllbytet redan, vilket inte blivit gjort) och han kände också lukten. Dock mindre än innan syllbytet. Vet ni hur det känns i magen när en besiktningsman säger "det luktar sjukt hus" om ens nybetalda hus?
Och flytten går på fredag.
I bästa fall har lukten satt sig i tapeterna. Imorgon (och tack och lov för att vi har hittat en bra besiktningsfirma som kan fixa blixtsnabba åtgärder) ska huset foggas (rökas), därefter får man inte gå in i huset på ett dygn, men på fredag morgon ska det vara okej igen, för husägare och fyrbenta.
Och jag hoppas med allt jag har att det ska räcka, men jag vågar inte riktigt tro på det.