Tillbaks på BB

Vi hann bara hem och vända innan vi var tillbaks här... bilirubinvärdet hade fortsatt stiga, så det blev solning. Och tyvärr var den moderna lampan (gissar att det är en sån filt man kan lägga över barnet var som helst, och alltså ha det i famnen som vanligt) upptagen, så det blir till att trycka ner lilla grodan i plastbalja.
Dagtid går det rätt bra, då sover han bra.
Natten som var vill jag helst glömma, däremot.
Man SKA inte sova på nätterna. Och man ska ABSOLUT inte ligga övergiven i nån jävla plastbalja en bit från mamma. Amma och ligga på magen och kika runt i världen är ju vad nätter är till för, och pojken var väldigt förnärmad över att jag inte verkade fatta det i natt. Och som om barnskrik inte är tillräckligt stressande som det är var det skitjobbigt att försöka hålla mig vaken genom matningarna och hoppas på att han somnade så att jag kunde smyga ner honom i baljan igen, och blev stressad när det inte gick eftersom han ju BEHÖVER det där ljuset... vid 4tiden hade jag helt gett upp och ringde på nattpersonalen. En rar uska kom och hade inga knep som funkade hon heller, men det räckte ganska gott att få stöd i att jag gjorde vad jag kunde och medhåll i att det bara var att hoppas på att han skulle bli uttröttad och somna nån gång.

Efter fem lyckades jag äntligen smyga ner honom utan att han vaknade (efter ett misslyckat försök då jag tog hjälp av en tafflig sjuksköterska - jag kände ju på mig att det inte skulle gå med henne och borde ha skickat ut henne och bett henne hämta uskan igen!). Jag somnade tillslut med handen i en skum vinkel ner i baljan - så fort jag drog åt mig fingret vaknade sonen ofelbart. Efter sju nångång hörde jag dagpersonalen knacka på, kika in och tysta tassa ut igen för att låta oss sova lite till.
Välbehövligt.

NU sover ungen hur gott som helst, däremot! Jag lär väl behöva väcka honom för att äta om en halvtimme... ok att jag är nattmänniska jag med, men nån måtta får det allt vara, grodis!

Nya prover väntar under dan. Hypotummar för att vi får åka hem, tack!