Mina bästa Bästisar. Dom tvingar mej att motionera musklerna i gymmet, och sen får jag alldeles gratis motion av skrattmusklerna när vi sitter och tramsar i bastun. Sen åker vi alltid hem till mej och fikar fler kalorier än vi motionerat bort, men vi har väldigt trevligt under tiden så jag tror det är nyttigt ändå.
Sen måste jag komma ihåg att påminna mej själv om att vara mer social på jobbet! Det blir roligare då, jag ser möjligheter och får bra input om jag bara orkar ur mitt skal. Och så ska jag inte haka upp mej på saker i onödan. Det var inte alls svårt att leva så när jag var i stan, men nu, så fort jag kom hem igen, så ramlar jag tillbaka i gamla mönster. Det är väl ändå konstigt?
Jo, och så en sak till. Idag träffade jag en kille som jag åkte på läger med när vi var 18. Tror inte vi har setts sen dess, men han kom ihåg mej oxå!