Idag har jag varit fast anställd i ett år. Det firar jag med att jobba lite. Med betoning på lite, jag stämplade in vid nio och tänker gå hem klockan två.
Och solen skiiiner, och det är plusgrader och det sätter sig genast på humöret. Jag gillar våren, hörni! Ljuset! Åh, ljuset. Vet ni att när jag äntligen hittade en antidepressiv medicin som fungerade, då för fem år sen, var det som att det blev vår i mitt huvud. Solen/venlafaxinet lyste på det och den där jävla tyngden lättade.
Den kanske finns där nånstans, bortom februari, våren.