Äventyrsresor med SJ...

Skulle ta mej hem med tåget igår efter en liten utflykt. Kl 17.10 skulle tåget gå, men nej, det var inställt. Inga problem, bussarna gick utanför stationen så jag packade in mej och tänkte att det löser sej nog. Sen slingrade bussen iväg genom snöiga Småland.

Kl 19 skulle mitt tåg ha gått från Lund. Då var jag i Älmhult. Kl 21 var jag i Lund. Då hade de ställt in alla tåg norrut. ALLA! Det enda som stod på avgångstavlan var "inställt". SJs information hade stängt, Pressbyrån hade stängt, det fanns ingen information nånstans och ingen att fråga. Tågkaos på en såpass stor station och inte en enda SJ-anställd! De kunde väl åtminstone ropat ut nån info i högtalaren? Eller öppnat vänthallen, bjudit på kaffe och lånat ut filtar???

Som tur var hade jag trevligt sällskap av en tjej som skulle till Halmstad. Hon tipsade mej om att det fanns varma element som man kunde sitta på för att inte frysa rumpan av sej. Där var en barnfamilj med två småbarn 2-4 år ungefär, trötta barn som grät. En man gick i bara skjorta och jeans - han hade kommit med flyg, bagaget blev kvar i Tyskland.

Efter nån timmes väntan kom det upp information om ett tåg som skulle gå. Ny beräknad tid om 10 min, 5 min, 10 min, 10 min till, 10 min till, 8 min till.... En dryg timme senare GICK tåget! Jag hoppade på - överlycklig över chansen att komma åt rätt håll åtminstone. Sen stannade vi, och körde lite till och stannade och körde lite till...

Värmen var trasig på tåget. Jag satte mina kalla fötter på en tidning på golvet, allt för en gnutta värme. Så där satt jag och huttrade, i alla kläder jag hade med mej i väskan, mössa, jackhuva och vantar. Det rök ur munnen när jag andades. -19 grader i Lund, inte särskilt mycket bättre på tåget.

På displayen i tågkupen kom det plötsligt upp text "Tåget är försenat". Då kunde jag inte hålla mej för skratt. Det var årets understatement. Dom andra passagerarna undrade om jag hade blivit galen - jag bara pekade. Sen skrattade vi en stund allihop. Bara av ren utmattning. En snäll ängel från Ängelholm delade med sej av en chokladbit. Jag var så hungrig och frusen så jag blev tårögd.

Hemma till slut, kl 2 på natten. Jag frös så jag skakade. Vattnet hade frusit i flaskan jag hade med mej. Varm dusch, dubbelt lager kläder och i säng. Huttrade tills jag somnade. Vaknade i morse med dundrande huvudvärk och spända axlar. Jag undrar hur det gick för mannen utan jacka.

En stulen bild från Göteborgspostens sistasida häromsistens: