... en av mina bästa vänner fick sin tredje flicka idag. Jag pustar åt då det har dragit ut på tiden och hon bor kvar på vår lilla ö där det är snökaos.. och då står allt STILL. Klart man blir orolig.
Och ja.. jag är avis. Det står jag för och det skulle jag kunna säga till henne också. Glädjs för hennes skull men jg är avis. Det är inte många år sedan vi båda satt där i vår gemensamma lya... lite halvfeta och deppiga och tänkte att - nej vi blir nog singlar förevigt och nu är hon gift och har TRE jättefina flickor.
Jag kom iväg till kyrkan och det var vackert som attans... men nej.. jag varken grät eller fick julkänslor för jag har tydligen inga känslor kvar .-(