huvudjägare

De är ute efter mig. Vilket så klart är roligt men känns lite knäppt. Från att ha ägnat nästan ett års tid till jobbsök har jag alltså på drygt 2.5 år gått till att bli hett eftertraktat villebråd. Folk med min kompetens söks i varenda nummer av ny teknik och ofta i DNs jobbilaga. Helt plötsligt har jag hamnat i en framtidsbranch där min udda bakgrund gör mig till högvilt.

Nåväl, jag intervjuades i telefon på väg hem från jobbet idag och det gick nog bra, vi får väl se om de anställande är intresserade. Givetvis vet jag vilka de är och de vet vem jag är, större än så är inte branchen. Jag är intresserad av jobbet, det ska jag faktiskt erkänna. Jag är dock måttligt säker på om det rent praktiskt kommer funka eftersom pendlingen åtminstone bitvis blir värre än nu. Jag har försökt sondera terrängen om vi möjligen skulle kunna flytta lite söderut men maken slår bakut bara av tanken. Det känns dock lite fånigt att bo här om vi båda skulle pendla söderöver.

Sen känner jag mig som en svikare om jag skulle lämna dem i sticket ute i bushen... men det får man kanske ta i fall det skulle bli aktuellt, vilket jag nog inte tror... men vem vet de kanske ger mig ett ruskigt bra erbjudande.

När jag hämtade gabo idag var han rätt spak och alldeles röd i ögat. Mycket riktigt hade han feber och eftersom maken är i Barcelona blir jag helt enkelt tvungen att vara hemma imorgon. Jag kan inte bestämma mig för om det är skönt eller jobbigt. Kanske behöver mitt sönderstressade jag en hemmadag med Gabo, dock är det en hel del saker på jobbet som vore bra att få klart den här veckan eftersom chefen har semester nästa... Fast, det som händer om det inte blir klart den här veckan är att jag får skriva på papprena eftersom jag är ersättare.

Nä, det kanske blir lite godiskok imorgon helt enkelt, eller så slappar vi bara, det lär väl ge sig.