jomen

Här rullar livet på i ett rasande tempo och jag känner mig en smula sliten. Vinterväglaget ger mig 0.5-1 timma längre biltur per dag och det är faktiskt bara måttligt kul. Men nu behöver jag nog bara ut i bushen imorgon och kan sen stanna i stan torsdag fredag vilket känns otroligt skönt. Egentligen skulle jag åkt ner till västkusten imorgon, ätit middag och sovit hos MoP och sen gått kurs hela torsdagen men kursledaren blev sjuk (något som inte är ovanligt med den gubben enligt chefen. Han blir ofta sjuk när det är kurs på G) så jag får stanna på östkusten. Trist att inte få träffa mamsen men rätt skönt ändå. Vi träffas ju ändå om någon vecka.

Annars har vi mattekrig här. MissT är i mitt tycke duktig på matte, fattar snabbt och så men räknar långsamt och har oändliga koncentrationssvårigheter. Vilket gör att hon halkar efter i matteboken och har fått gå till en speciallärare en gång i veckan. När hon är fokuserad och tänker på vad hon gör går allt dock jättesnabbt och lätt.

Detta gör maken djupt bekymrad och han anser att hela hennes skoltid och yrkesliv är hotat och börjar fundera på diverse bokstavskombinationer. Han är van att sen späd ålder ha varit bäst. Själv fick jag gå till speciallärare för mina koncentrationssvårigheter i ettan så jag ser precis var problemet ligger. Flickan är uppenbarligen inte riktigt "skolmogen" men det kommer nog rätta till sig med åren och gör det inte det så får vi ta den pilsnern då. Tills dess är det väl jättebra om hon får gå och räkna lite extra matte i lugn och ro. Jag vet inte varför han blir så stissad över det här. Kanske hade han intalat sig att hans barn skulle vara "bäst i klassen" utan arbete eftersom han alltid var det?

Vi bor i ett område där i princip alla föräldrar har både en och två akademiska examina så barnen är "hårt drillade" från späd ålder. Miss T har alltid varit mer fysisk och kreativ än funderande, spekulerande och noggrann. Hon pysslar och målar gärna men har inte börjat läsa på allvar förrän nu och det är inte direkt så att hon tar upp en bok och sätter sig.

Jag tror emellertid inte att det finns någon som helst grund för oro. Jag vet ju hur jag själv var menar jag, och det "blev folk" av mig med.

Avslutningsvis blev jag kontaktad av en headhunter idag men hade inte riktigt tid och möjlighet att prata med dem utan vi kom överens om att de skulle ringa igen femsnåret vilket de inte gjorde. Nu är jag både grymt nyfiken på vad det gällde för jobb och lite förtretad över att de inte ringde tillbaka. Men men, var det något extra jättebra så ringer de säkert igen.

häpp