Ja, jag har vilat!

Det är konstigt när man har varit borta några veckor och kommer hem och det känns alldeles overkligt. Klart jag känner igen mej hemma, men jag får ändå gå omkring och ta på saker och känna in mej för att verkligen förstå att jag är hemma hos mej själv. Man vänjer sej fort vid att bo trångt - det kändes så STORT hemma!

Sen sov jag i MIN säng. Med MIN kudde och ett eget täcke som jag fick rulla in mej i hur som helst. Sen la jag mej på diagonalen och spretade med alla tårna för att verkligen känna att jag hade hur mycket plats som helst! Mmmmmhmm :-)

Men jag vaknade ändå rätt tidigt och gick ut på en långpromenad nere vid havet. Andades, bara tittade ut över det stora blå stillsamma havet som glittrade i solen. Själen landade med en DUNS! Aaaah!

Sen tog jag min lilla bil (det är så KUL att köra bil ju!) och kvistade in till stan och gjorde alla ärenden på en kafferast, sen hem till föräldrarna på mumsig lunch med hemmagjord björnbärssylt till efterrätt.

Bästisen drog med mej ut i svampskogen och vi hittade massor av kantareller, trattisar och taggsvampar. Skogen luktade höst och jag lufsade omkring där i gummistövlar och kände mej som en skogsmulle. Aaah, där landade nästa duns.

På kvällen kom Bäsistarna över och vi skulle ha röjarskiva och tjejsnack, länge efterlängtat. Respektive man hade förvarnats om att det skulle bli sent. Kvällen till ära delade vi en flaska vitt vin. Kl halv elva satt tre mycket sömniga tjejer där och klippte med ögonen, ena kompisen snodde med sej en gosefilt och lånade min säng en liten stund, vi andra satt kvar i soffan och halvslumrade. Festligt värre, snacka om att det börjar bli tantvarning på oss! När jag kommer hem igen får vi sätta igång med hårdträning innan vi blir helt igendammade!

Men jag sov gott den natten med, och på morgonen blev de havspromenad till med en annan god vän. Kloka samtal och mycket omtankar från båda håll. Hon är så bra! Det var en fin stund där vid vattnet.

Sen gick jag hem igen och pysslade och donade lite med praktiska saker. Det är också skönt, att bara lufsa omkring och känna att jag har koll på läget och vet hur jag har mej med grejorna både här och där. Några kläder fick följa med hem dit och lite varmare ersättare kom med hem hit. Hit och dit - jag har två hem just nu.

Helgen avslutades med ännu en god middag hos päronen. Jag åt tills magen stod i åtta hörn, sen packade jag ihop mej och åkte med tåget. Mankells Pyramiden i lurarna höll mej sällskap hem och SJ tog igen det mesta av förseningen.

Nu är jag hemma här igen, KV har fixat en kopp te åt oss och det känns som jag aldrig har varit borta. Men jag känner att jag har vilat, jag har inte tänkt på jobbet på hela helgen och det känns jättebra.

Jag inser hur mycket jag saknar att röra på mej i vardagen. Bara några promenader en helg och jag blir så lugn, jag går ner alla tankar i fötterna på nåt vis och det gör gott i hela mej. Det borde jag ju kunna göra här oxå men det blir inte av.

Här i stan finns det så mycket annat att göra, mest jobb förstås, men folk att träffa, mycket fikande och sen blir det mörkt och kallt och då har jag ingen lust att ge mej ut ensam.

Allt har sina fördelar. Kanske är det så att jag uppskattar båda platserna så mycket mer för att jag varierar mellan dom?