the owls are not what they seem

Så. Jag har uppnått 37, det känns inte direkt något annorlunda än 36... faktiskt.

Shoppingturen gick helt ok. två tunikor, ett par kängor (som jag fått massor med komplimanger för) och lite tillbehör shoppades. Annars fick jag en nespresso maskin. Jag erkänner att jag nog är lite lurad, men det är faktiskt väldigt smidigt. Förutom det där joxet att man måste beställa kaffepoddarna på nätet, det är lite meckigt när man vill bjuda folk på kaffe på sitt kalas och bara har provsmakningsmånga kaffepluppar att tillgå.

Nåväl, imorgon åker jag och chefen på konferens. Kollegan, som precis kommit tillbaka från sin 8e semestervecka för året, får stanna hemma. Hon får inte heller åka till Cambridge i november (det blir chefen och jag som åker då också). Chefen markerar tydligt att det inte är ok att konsekvent jobba 9 timmarsdagar och sen ta ut allt övertid i semester.

Jag försöker hålla mig neutral. Chefen har sedan länge annonserat att han tänker dra sig tillbaka om ett par år och det står väl mellan mig och kollegan då. Hon visar lite väl tydligt att hon tagit upp fajten (förutom alla sina semesterveckor) genom att bl.a. skriva deputy.... i sin mailfooter samt inte riktigt spela schysst i alla frågor.

Jag vet inte jag. Jag är ju egentligen långt ifrån säker på att jag vill ha chefens jobb och skulle hellre se ett trevligt samarbete med kollegan, helst utan att chefen spelar ut oss mot varandra