vuxen

Så jag jobbar cirka elva timmar och kommer hem sent på kvällen och för en gångs skull är det städat hemma, vi storstädade hela lördagen och hade sen över kompisar. Umgänge! Åh vad det är fint. Vi åt bibimbap och drack lite vin och männen satt och var lite introverta i ett annat rum och spelade gitarr efter middagen och de tre barnen utrustades med varsin bytta popcorn och fick titta på Harry Potter. "Jag är alldeles pirrig inför det här!" sa min äldsta. Den andra mamman och jag stod på bron och huttrade och tjuvrökte varsin liten cigarett.
Söndag morgon gick vi upp föredömligt tidigt och åt havregrynsgröt och ägg och sen gick vi en skogspromenad.

Och därför, för att vi hade kompisar här, är det städat just nu och jag sätter mig vid köksbordet och börjar fylla i en hälsodeklaration för min sexåring, inför hans första besök på skolhälsovården.
Och det låter väl galet men sånt här kan få mig att känna mig så mycket mamma. Jag sitter här och råkar ha en oväntat vuxen blus på mig och fyller i papper med min bästa handstil och skriver min sons personnummer och vi föräldrars yrken. Det känns redigt; det känns stort. Och så tänker jag på att han ligger där uppe och sover, den blonda gosbubblan. Det är fint. Även om jag sitter här och vet med mig att jag jobbar LITE för mycket.