Snörvel!

Så där ja, efter ett par dags skav i halsen slog förkylningen till på allvar inatt. En sån där när-skolan-börjar-igen-och-alla-byter-baciller-med-varann-på-tunnelbanan-snuva.

Vaknade med lite feber, tvärtäppt och allmänt synd-om, så jag sjukanmälde mej. Det går inte att föreläsa när man låter som Kalle Anka. Folk bara skyr mej som pesten, det blir inte bra.

KV påstår att jag uppfann nya intressanta snarkstilar inatt. Bubblande vattenpipa och kort-smatter mot cykelhjul var tydligen några särskilt spännande sorter. Ja, jag gör vad jag kan för att underhålla honom. Synd att jag inte fick höra det själv, men jag sov visst under tiden.

Så nu har jag häckat här hemma hela dan, kollat video, småsovit, ätit massa småplock hela dan, det finns liksom ingen hejd på mitt tröstätande när jag är sjuk.

Efter en hel dag i en liten etta kände jag hur väggarna började luta sej inåt över mej, så jag tog en sväng till närmaste fiket (vårt inofficiella vardagsrum) beställde en te, satte mej längst in i ett hörn och skrev lite på datorn en stund. Det är ett skönt ställe att bara hänga en stund. Inte så mycket folk heller, så jag undvek att nysa på mina medmänniskor. Sen masade jag mej hem igen och tog en tupplur till.

Förutom att det är väldigt synd om mej, så har jag det rätt bra.